i can't stop beating myself up with those words of yours

Det fick räcka med fem timmar av självdisciplin, därefter gav jag vika för frestelsen och klev rakt i fällan jag lovat mig själv att helst undvika. Dem är gröna, har en klackhöjd på sju centimeter och står nu fint och prydligt som ledande favorit i min skofamilj, som för övrigt lär fördubblas om mitt dåliga beteende fortsätter i samma banor. Jag har alltså avverkat min första dag som säljare på Nilsons skor och kan, efter att ha smält alla nya intryck, termer och kollektioner, uppriktigt mena att det varit en fantastiskt trevlig dag. Butikschefen är inte bara fenomenalt duktig på sortimenten, hon verkar dessutom vara en otroligt skön tjej. På fredag får jag träffa de andra i personalen då våran butik ( mobilia ) ska ut och roa oss med stand up och middag. Jag kan inte annat än glädjas!

oops, i did it again?!

Jag har enda sedan barnsben varit mig lik. Ok, möjligen något sötare var jag väl där fram till fem års ålder då jag låg inne med lockar likt Magnus Ugglas, fast en blond variant. Men vart jag ville komma var att jag alltid har gjort mig själv (och människor i min omgivning) till åtlöje, utan att egentligen vara medveten om det. Det händer fortfarande och allt för ofta, men mamma kom till att påminna mig om en av de första incidenterna tidigare idag. Det var en vårdag på en av Manhattans alla gator och jag hade precis fyllt fyra och fått en ny dockvagn som jag förnämt strosade kring med. Jag hade tagit lärdom av min mamma som menade att om man körde in i folk "lite sådär försiktigt" så flyttade dem på sig, men ni kan ju tänka er begreppet försiktig i en fyraårings öron när man håller något man gärna vill visa för varenda levande själ som passerar - det gick inte att missa mig nä. Men när man inte når folk längre än knäna är det svårt att göra sig sedd och kan man inte göra sig sedd, då får man helt enkelt göra sig hörd. Jag kan tänka mig att jag klämde i från tårna. Problemet var bara att ur denna söta lilla fyraåring, kom denna ( inte fullt så söta ) text.....

OBS: Det var enbart refrängen jag kunde. 

it's ok not to be ok.

Denna bloggen är som ett dåligt renoveringsobjekt. Oavsett hur mycket jag pillar och donar och byter layouts och bilder så hittar man mögel i väggarna med tiden och det hela blir bara ruttet. Men vad fan, har ni överlevt en tidigare uppståndelse kan inte en andra skada. Hon är tillbaka, lika problematisk och oförstående som vanligt - men dramatiken blir som åren, bara värre! Så för er arma krakar som hittat in på denna sidan igen, än är de inte försent. Det blir en lång höst!