till det som är vackert.

Se och häpna, jag uppdaterar! Lite på eget bevåg, lite för att jag faktiskt själv vill men mest för att mina kära vänner förtjänar att överraskas av att få läsa något nytt nästa gång dem letar sig in hit, vilket tycks hända oftare än vad jag varit införstådd med. Vanligtvis när jag bjuder in till dilog med min blogg är vi ofta oense om vad som diskuteras skall. Oavsett hur bra jag än anser mig skapa, skriva och formulera så slutar det allt för jämnan inte alls som jag hoppats. Jag visualiserar förmodligen upp alldeles för spektakulära ting för mitt lilla förstånd att ta sig an. Därför prövar jag idag något nytt och struntar i förberedelser, och skriver istället från mitt hjärta.

Jag, och säkerligen många andra, lägger ner ofantligt mycket tid och jämmer på att poängtera vad jag anser mig själv sakna. Allt från materiella ting, särpräglade egenskaper och emotionella relationer. I perioder är det till och med i så grav utsträckning att det blir totalt omfattande. Varför? Jag vet inte. Det kanske finns en främmande sida av mig som behagar den typen av sinnesstämning. Eller vem vet, det kanske till och med kan klassas som normalt för oss trångsynta nordbor som alldeles för sällan finner tillfredsställande i det faktum att vi faktiskt har det bra. Därför vill jag tillägna några rader till det som är vackert, och det för mig är min familj och mina vänner. Det är inte alltid en fröjd att ha mig i sitt sällskap och därför är ni alla beundransvärda som trots det alltid står vid min sida. Det hör inte heller till mitt ovetande att jag alldeles för ofta tar er för givet, men det går inte en dag utan att mitt hjärta svämmar över av tacksamhet för att just jag fått de privilegium att ha er i mitt liv. Jag är bortskämd när det kommer till kärlek, och hur befängt de än må låta så är det på grund av er. Detta är mitt sätt att avguda er, just för att ni aldrig får nog av mig. Så tack. Tack för att ni är den grundläggande faktorn till allt bra i mitt liv. Och tack för att ni får mig att inse hur lyckligt lottad jag är. Ibland behöver man bara läsa mellan raderna..